Almqvist i geografien

Om ortnamn i Sviavigamal
Karta-Sviavigamal_miniatyrJag flyttade till Upplands Väsby 1976 och tänkte då att jag skulle intressera mig för Upplands Väsbys lokala förmågor. Jag började alltså läsa Almqvist, och på den vägen är det.
Hos Almqvist fanns ju också så mycket lokalhistoria! Även när han flyger iväg på fantasins vingar är han rotad i den uppländska jorden och den uppländska befolkningen.
När min familj var ute och paddlade kanadensare på Skarven, så underhöll eller plågade jag den med högläsning ur Målaren. När vi badade i Gällöfsta och märkte att sandbotten var blandad med tegelskärvor, så visste Almqvist att berätta att det tidigare funnits ett tegelbruk i Gällöfsta, numera utan synliga spår ovan jord. När vi steg iland i Grimstahamn för matrast, kunde vi se hur den sluttande gläntan överensstämde med Almqvists beskrivning av platsen där Johan och Katrina arbetat hårt för sitt uppehälle. Och så vidare.
Långt senare, bara häromåret, kom jag att läsa Sviavigamal med dess bitvis nästan studentspexartade etymologiska tolkningar av ortnamn i det område som nu är Sigtuna, Upplands Väsby och Vallentuna kommuner. Många av dem kände jag väl igen från vandringar och cykelturer; andra, framför allt norr om Märsta, var obekanta men kunde lätt återfinnas på en modern topografisk karta.
Själva historien i Sviavigamal är ren dårpippi, men Almqvist torde också ha haft det något mer seriösa syftet att lyfta fram Upplands historiska betydelse. Den fantastiska etymologin kan jag inte uppfatta som annat än lek från Almqvists sida, en mycket roande lek. I Bromsboda fanns det bromsar som svärmade omkring. På Märrstad (Märsta) höll man ston och födde upp föl. Pickhus beskriver Almqvist som Pikhojs hus. I verkligheten är stället en gammal vägkrog i korsningen av Stockholmsvägen och Almtunavägen och har liksom många vägkrogar ett lite skämtsamt namn, som anses möjligen härröra från att man blev på pickalurven där. Efter Almqvists tid blev det platsen för Hammarby apotek, och huset inrymmer nu hantverk och Picchus café.
Övertygande är inte bara ortnamnens placering på rätt ställe utan också hur man färdas mellan dem och vilken relation de har till varandra. Här ställer Almqvist till exempel Runsaborg och Rosersberg mot varandra – mycket riktigt på var sin sida om Rosersbergsviken, där de än idag för en sorts dialog med varandra – i verkligheten också mellan olika tidevarv, eftersom Rosersberg är mycket yngre än Runsa. Platserna kring Fysingen – Hammarby, Holmen, Harg, Skånela/Skaunis hällar, Vallstanäs – binds i Almqvists berättelse samman genom sjön, där Fyse dödades, och sjöns sammanhållande egenskap upplever man också idag när man färdas där.
Några namn hänför sig till topografiska företeelser, men de flesta är namn på gårdar och torp, och dessa finns ännu kvar i någon form. Hade Almqvist verkligen varit på alla dessa platser? undrar jag. I så fall har han gått och gått, kors och tvärs. Kanske ibland besökt något ställe per häst och vagn. Eller har han fångat upp många av namnen genom hörsägen? I så fall har han varit mycket uppmärksam på vad som sagts om deras belägenhet och troligen gjort sig någon sorts kartbild i sitt inre, eftersom han kunnat komma ihåg så mycket.
Jag vill visa hur nära Almqvists geografi ligger dagens geografi. Jag har framställt en karta, där jag utgått från terrängkartor 2010 och 2011. Skalan 1:50 000 har jag minskat ner till halv längdskala, dvs. 1:100 000. Jag har skrivit dit några namn som inte står på terrängkartan men vars läge jag känner till.
Karin Rosberg

Ortnamn i Sviavigamal